Sätt örat mot marken

Sedan cirka tio år tillbaka genomförs varje år ”Konst i förskolan”, ett trepartssamarbete mellan Konsthall C i Hökarängen, Farsta stadsdelsförvaltning och en inbjuden konstnär. Förra året hette utställningen “Monster älskar fladdermöss”, konstnären Monster Chetwynd och utställningslokalen var fylld till bredden med 500 fladdermöss skapade av Farstas femåringar. Effekten var maffig och årets avskalade utställning Varför? (Sätt örat mot marken och berätta vad du hör) är en stark kontrast. Årets konstnär heter Gabo Camnitzer och utställningen är huvudsakligen en ljudutställning.

– Det har varit det en otrolig intellektuell process och stort arbete som barnen har genomfört. Det har överraskat oss alla som har jobbat med det här projektet, berättar Konsthall Cs verksamhetsledare Erik Annerborn.

Gabo Camnitzer har länge arbetat med konst och barn på olika sätt i sin konstpraktik. En av de stora frågorna i utställningen har varit hur man kan prata med barn om orättvisor. Som utgångspunkt använde han den tyska sagan Warum? (Hermynia Zur Mühlen, 1922), som handlar om det nyfikna föräldralösa barnet Paul. Paul kan inte låta bli att fråga varför vissa saker är som de är i världen – men alla han möter avfärdar hans frågor…

Precis som tidigare år är utställningen frukten av ett längre projekt, vars syfte – utöver att barnen får ta plats i konstens rum, inte bara som besökare utan som konstnärer, i en av Sveriges största utställningar för förskolan – är att ge stadsdelens förskolepedagoger nya verktyg för att jobba med konst med barnen. Tidigt under hösten genomfördes en kompetensutvecklingsdag för pedagogerna på Konsthall C tillsammans med konstnären och projektets två konstpedagoger Birgitta Adolfsson och Malin Dahlberg.

– Gabo hade en väldigt öppen tanke om att utforska tillsammans, berättar Malin Dahlberg. Han lät pedagogerna vara med om det som barnen sedan skulle vara med om. Vi läste sagan tillsammans och diskuterade orättvisor med dem.

– Det har varit en ständigt pågående process, där inget egentligen varit riktigt spikat, fyller Birgitta Adolfsson i. Det har varit organiskt – vilket har gjort det väldigt spännande.

Steget efter kompetensutvecklingsdagen var, precis som tidigare år, workshoppar ute på förskolorna. Under två intensiva veckor cyklade Malin och Birgitta runt till de deltagande femåringarna, sammanlagt cirka 50 förskoleavdelningar, med en resväska fylld med jord.

– Det var nästan som en teaterföreställning – det kändes som att leva i en saga under två veckor, berättar Birgitta.

Vi har cyklat omkring med en väska där vi hade hela jorden!

Malin fortsätter:

– Något som märktes när vi kom ut till förskolorna var att det hade varit väldigt betydelsefullt för pedagogerna att ha fått vara här och fått ingången till filosofiska samtal med barn.

– Och det har varit otroligt tacksamt att komma ut, säger Birgitta. Pedagogerna har varit förberedda, och det är dem som känner barnen.

Under workshopparna bjöds barnen in i ett rum. Ett tygstycke på golvet skapade en scen för workshoppen och i mitten av rummet stod väskan fylld med jord. I sagan Warum? stöter huvudpersonen Paul på en nymf som säger till honom att han inte är den enda som ställer svåra frågor, och uppmanar honom att lägga örat mot jorden. När han gör det börjar han höra röster från hela världen, röster som också frågar: varför? Under workshoppen – och senare också under utställningen – återkommer uppmaningen: lägg örat mot jorden. Och även i väskan som Malin och Birgitta hade med sig hördes röster, viskningar...

Malin berättar: 

Barnen fick öppna resväskan, undersöka och lyssna med stetoskop. 

Barnen fick också plantera frön, ekollon, i jorden för att lämna något efter sig. Därefter genomfördes samtal där barnen fick prata om orättvisor utifrån kort med påståenden. De olika exemplen belyste orättvisor som kan hända i en förskolekontext, såsom “Att behöva ta på mig överdragsbyxor” eller “Att inte få leka med min kompis hela dagen”. Sagan Warum? lästes högt, diskuterades och barnen fick formulera egna dilemman och frågor. Slutligen spelades barnens röster in när de läste sina formuleringar – en del av projektet som på grund av GDPR verkligen krävde sin administration.

Resultatet syns – eller framför allt hörs – nu i utställningen som om vardagarna bara är öppna för de deltagande förskolorna, men om helgerna med workshop också för allmänheten till och med den 11 december. Under veckorna kommer de skapande femåringarna på vernissage, och med sig har de förskolornas fyraåringar. Greppet är återkommande för projektet och förbereder fyraåringarna på att det nästa år kommer vara deras tur att ställa ut i konsthallen.

Erik, Malin och Birgitta berättar att det har funnits en stress bland pedagogerna kring hur barnen skulle reagera på att konsten i år inte syns så mycket på plats. Dels efter förra årets häftiga fladdermöss, dels på grund av den starka föreställningen om att konst är något som alltid resulterar i ett synligt görande.

– Vi har förberett barnen när de kommit hit, säger Birgitta. Berättat att det i år är deras utställning, och här på Konsthall C kan vad som helst hända.

– Ett av Gabos syften var att visa att det här också är konst, fyller Malin Dahlberg i. Och: vi har inte mött någon besvikelse alls!

– Gabo ville inte göra en klassisk utställning. Målsättningen med projektet det här året har varit att låta barns röster ta plats och också tränas i vad jag skulle kalla sitt kritiska tänkande och ifrågasättande, avslutar Erik Annerborn om projektet som beskrivs just som att det:

”firar barns nyfikenhet, förmågan till eget tänkande och inte minst frågan Varför?”

Text: Elin Mellerstedt

Bild: Konsthall C