Nyfiken på forskning: Signe Tonér 

Kan du berätta lite om dig och din yrkesbakgrund? 

– Jag började att jobba som logoped för 20 år sedan, först på logopedmottagning på sjukhus och därefter inom habilitering med fokus på barn och ungdomar. 2008 flyttade jag till Stockholm och började att jobba på en språkförskola med barn med grav språkstörning. Här var jag som logoped en del av arbetslaget och jobbade med barnen behandlande, men integrerade också språkstimulans i förskolans vardag. Därigenom blev jag insatt i förskolans verksamhet och välbekant med läroplanen. 

Forskningen kom jag in på för snart tio år när jag fick en doktorandtjänst vid institutionen för lingvistik på Stockholms universitet, och 2021 lade jag fram min avhandling ”Language and executive functions in Swedish preschoolers”. 

Sedan doktorsexamen har jag jobbat som lektor på förskollärarutbildningen vid Stockholms universitet, där jag bland annat har undervisat i frågor som rör språkutveckling och förskoledidaktik med inriktning mot språk och kommunikation. Men, jag har också undervisat i estetik. Där gled jag in på ett bananskal, men det passar fint ihop med min övriga verksamhet där det går att se ”kommunikation” som ett paraplybegrepp. Via estetiken har jag också kommit i närmare kontakt med Reggio Emilia-inspirationen. 

Berätta lite mer om din avhandling – vad undersöktes och vad hittade du? 

– Mitt avhandlingsprojekt handlade om att beskriva sambanden mellan språkliga förmågor och exekutiva förmågor, det vill säga förmågor som har med arbetsminne, impulskontroll och kognitiv flexibilitet att göra. Det finns ett antal internationella studier som berör ämnet, men det hade tidigare aldrig gjorts på ett representativt urval av barn i svensk förskola. 

Övergripande bekräftade avhandlingen dels resultat som har hittats i andra kontexter – det vill säga ja, det finns samband mellan språkliga och exekutiva förmågor. Det är i sig kanske inte ett så hett resultat, men samtidigt betryggande att det ser ut så för även svenska barn. Dels synliggjorde den skillnader i barnens förmågor som kan förklaras av deras socioekonomiska bakgrund. Skillnaden visade sig kvarstå oavsett om barnen var flerspråkiga eller enspråkiga, vilket betyder att orsaken snarare kan kopplas till föräldrarnas utbildningsbakgrund och i viss mån även inkomst.  

Dessutom visade resultatet på skillnader mellan flickor och pojkar. Här visade det sig att flickorna hade ett försprång både vad gäller språk och de exekutiva förmågorna – faktorer som vi vet är något som har ett stark preventivt värde för hur livet fungerar längre fram, som skolframgång och sociala kontakter.  

Med jämna mellanrum lyfts i samhället frågor kring varför det går sämre för pojkar i skolan, och huruvida förskolan och skolan är anpassad för dem. Avhandlingens resultat tänker jag är en stark kandidat till ett möjligt svar på de frågorna, och det särskilt utifrån nuvarande läroplan som både lyfter språkliga funktioner, som att resonera och diskutera, och aspekter som att kunna planera och jobba självständigt. 

Varför tror du att det finns sådana skillnader? 

– För språk finns det tydligt dokumenterat att flickor har ett försprång tidigt i livet. Redan vid 1,5 års ålder går det att se att de är mer kommunikativa, och därefter ökar deras försprång. 

Eftersom skillnaderna finns tidigt ligger det nära till hands att tänka att det kan finns någon genetisk förklaring och biologisk könsskillnad. Men, det är även dokumenterat att det finns olika förväntningar på flickor och pojkar vad gäller sådant som samtal och bemötande.  

Som exempel kan jag nämna en studie som jag är involverad i för tillfället som följer föräldrar och barn. Barnen är i dagsläget tolv år och har följts sedan de var tre månader gamla, och därför finns här jämförbara interaktionsdata mellan föräldrar och barn. Vad våra resultat visar ser vi först längre fram, men i liknande studier har det synliggjorts att föräldrar tidigt kan ha olika kommunikationsstil med pojkar jämfört med flickor. 

Utöver den studien, vad arbetar du mer med just nu?  

– Jag är också projektledare för en studie, som fortfarande ligger i startgroparna, där grundtanken är att kartlägga hur barns språkförmåga ser ut när de börjar i förskoleklass. Tanken är att vi ska rekrytera sammanlagt 500 barn, och eftersom det är rimligt att befara att barn ligger på efterkälken redan när de börjar i förskolan – att det inte är något som uppstår ur ingenstans – kommer det att vara ett urval med en överrepresentation av barn från utsatta områden.  

I studien kommer vi att undersöka frågor som: Hur stor är variationen i språkliga förmågor vid skolstart? Är det skillnad på barn som har gått i förskolan och de som inte har? På dem som har gått förskola i blandade eller segregerade områden?  

Du har under åren också skrivit böcker om språk och kommunikation. Nu har du en ny på väg, Barns språkutveckling – som grund för språkutvecklande arbetssätt (Natur & Kultur). Har du lust att berätta om den? 

– Här är det Lena Aronsson (universitetslektor och fil.dr. i förskoledidaktik reds.anm.) och jag som har slagit ihop våra huvuden. I egenskap av lärare har jag länge varit frustrerad över att det inte finns en go to-bok att ha i mina kurslistor, och boken kommer därför att i första hand rikta sig till förskollärarstudenter. Den är tänkt som en huvudbok om hur språk fungerar, hur språkutveckling sker och språkutvecklande arbete.  

Det har varit en surdeg, men nu sitter vi med det sista. Vårt jobb kommer att vara klart i mars/april och planen är att boken ska komma ut i år. 

Text: Elin Mellerstedt, redaktör och ansvarig utgivare

Foto: Pierre Martin