Recension: Experimentet

Det är knappast märkligt att så många omfattande reformer som svensk skola utsatts för under trettio år, samtidigt som vi idag ser en negativ utveckling på en rad viktiga skolområden (ökad segregation, försämrad likvärdighet och skolresultat, inte minst bland vissa elevgrupper, ökad stress och utslagning…) leder till artiklar, böcker, teveserier och debatter. Men också till utredningar, som regeringens om välfärden med Ilmar Reepalus förslag om vinsttak för några år sedan till Björn Åstrands om en mer likvärdig skola för två år sedan, liksom Lärarnas Riksförbunds uppdrag till Anne-Marie Pålsson att se över hur aktiebolagen skulle kunna fasas ur skolan, där hennes förslag i mars landade i behovet av en ny och skarpare friskolelag.

Det märkliga är snarare hur snabbt och ofta i total avsaknad av utredningar och remissförfarande, samt ovilja att lyssna på såväl profession som forskning, som dessa reformer som gäller det mest samhällsviktiga vi har – skolan – har genomförts. 

Det är denna historiska utveckling i närtid som Karin Grundberg Wolodarski lyckas skildra med skärpa i sin bok Experimentet – Så blev den svenska skolan en av världens mest avreglerade (Natur & Kultur). Hon har bland annat intervjuat många av de politiker som var ansvariga vid de olika reformerna (under avregleringarnas tid, kommunaliseringen och införandena av skolpeng, friskolor, skolmarknad...) – och de drivande personerna (ofta politiker de också) bakom dessa, vilkas egna privata skolerfarenheter i många fall tycks ha fått styra skolans omfattande reformer mer än någon forskning. Reformer som dessutom gett dem en egen strålande karriär, plånbok och ett starkt inflytande på skolans område.

Bland de ansvariga politikerna är det däremot slående hur de idag i sitt bakåtblickande säger sig aldrig ha kunnat ana vad deras beslut skulle leda till. Till exempel tidigare finansministern Kjell-Olof Feldt, som länge var friskoleförespråkare och även ordförande för Friskolornas riksförbund 2006-10, och som uttrycker sig så här:

Man kan säga att jag har haft en för romantisk syn. Jag trodde att privata skolor skulle skötas av människor som är intresserade av pedagogik och unga människors framtid. Men när jag var ordförande i Friskolornas riksförbund började koncerncheferna att blanda sig i styrelsens arbete på ett sätt som gjorde att jag insåg att friskolerörelsen hade blivit något annat än vad jag tänkt.” /…/ ”Kapitalet hade upptäckt vilken guldmarknad de hade, med ett ständigt inflöde av pengar, det vill säga elever.

Andra, som två tidigare statsministrar, pekar på några av de motsägelser som  marknadsutvecklingen inom skolområdet lett till. 

Göran Persson:

Man kan inte ha en lagstiftning som säger att skickar du inte ditt barn till skolan så får du böta. /…/ För dem som är marknadsekonomer är det lite märkligt att man kan lagstifta fram kunden för att göra en affär. Också marknadsekonomerna borde känna att det här är fel.

Ingvar Carlsson talar upprört om hur man:

bara kan starta skolföretag och skicka räkningen till skattebetalarna, det vill säga kommunerna /…/ Ingen privat storkoncern skulle någonsin acceptera att ett dotterbolag startade företag och bara skickade räkningen till koncernledningen.

När Grundberg Wolodarski efter ett par hundra sidor närmar sig slutet i sin bok ställer hon sig själv också den stora frågan som de flesta andra frågor är avhängiga av; ifall marknadsmekanismerna överhuvudtaget går att tillämpa på skolsektorn. Hon frågar sig också om marknadskrafterna verkligen samverkar med skolans mål om en likvärdig skola med god kvalitet, där just segregationen som ökat sedan skolvalet och friskolornas intåg i Sverige är ett exempel på en kolliderande kraft. 

Grundberg Wolodarskis gedigna sökande efter hur det kommer sig att svensk skola blivit världens mest avreglerade och vad det lett till omfattar förstås även internationella röster och forskare. Pisachefen Andreas Schleicher är till exempel starkt kritisk och oroad över utvecklingen. Jonas Vlachos, professor i nationalekonomi, frågar sig bland annat vad som händer när friskolorna nu tar allt större marknadsandelar: ”Var ligger då det yttersta ansvaret för att ta hand om den svenska skolplikten? Hos företagen eller hos kommunen?” Formellt förstås hos kommunen men hur blir det i praktiken när familjer hänvisas till den lokala friskolan.

Förutom att vara en lärorik men också skrämmande odyssé, där vi får följa hur svensk skola likt en Odysseus utsätts för än det ena och än det andra, så är denna läsning också särskilt intressant dessa dagar då en annan aktuell fråga – Nato – som säkerligen också kommer förändra Sverige i grunden klubbas igenom på likartat vis, otroligt snabbt, inga grundliga utredningar, remissrundor och mångsidiga debatter, inte heller tid och underlag för folk att sätta sig in i frågan (här borde EU-frågan ha varit ett föredöme), därtill ett medialandskap som mestadels lyft fram ett enda perspektiv.

Den enda röst jag egentligen saknar bland de politiker som Grundberg-Wolodarski intervjuat är tidigare utbildningsministern Jan Björklund (som också gått under radarn i de andra böcker jag läst om detta ämne i vår). Han som bland annat lyckades trumma in bilden av den tidigare svenska skolan som en ”flumskola”, den skola (1980-talets) som forskarna snarare ser som den minst segregerade, mest likvärdiga, och med de bästa kunskapsresultat som Sverige någonsin haft. Flummet finns väl snarare i den kvasimarknad som växt fram och driver svensk utbildningssektor idag, och vägen dit, slår det mig när jag läser Experimentet; en flummarknad som redan haft men också fortsättningsvis kommer att ha stor påverkan på svensk skola och samhälle framöver, vilket denna bok och de böcker Modern Barndom  tidigare skrivit om visar. Eller som författaren Theodor Kallifatides uttrycker det till Grundberg Wolodarski: "Det är väldigt svårt att ta tillbaka givna privilegier. Har du givit bort skolan är det väldigt svårt att ta den tillbaka."

Text Maria Herngren 

Bild Sofia Runarsdotter

Fotnot: De böcker som Modern Barndom tidigare skrivit om i vår är antologin När skolan blev en marknad : Trettio år med friskolor, redaktörer Per Kornhall, Sten Svensson, Majsa Allelin och Bo Karlsson (Natur & Kultur) på hemsidan (se länken nedan); Emma Leijnses I en annan klass. Ett reportage om skillnaderna i den svenska skolan (Natur & Kultur) i Modern Barndom 2/22, där också läraren och författaren Marcus Larsson, intervjuas om sin senaste bok De expansiva : En bok om skolmarknadens vinnare – och förlorare (Balans).

De teveserier som nämns i inledningen ovan är satiren ”Vem mördade skolan?” med Jesper Rönndahl och Vetenskapens världs ”Det svenska skolexperimentet”, vilken Modern Barndom varmt kan rekommendera (finns på SVT Play).